Irish Getaway

Sist ut innan lunch var min lilla busbubbe Frodo.

Jag trodde att han skulle slänga mig åt helskotta och springa bort, för jag hade inte ridit honom sen i lördags! Men gissa vad? Han var seeeeg och nästan tråkig! Han vaknade till lite när vi galopperade lite och började hoppa, och över fälten på vägen hem var han sig själv igen. Jag tycker om den lilla knäppa hästen så jäkla mycket, han är underbar! Jag red som en kratta idag och kunde inte bedöma avståd till en endaste hinder, så jag gav honom allt förtroende och han räddade oss vare gång.

Det känns så bra när jag hoppar upp på honom, för oavsett om jag inte ridit honom på en vecka eller så, så känns han "hemma". Förstår ni? Känslan man har när man hoppar upp på sin egen häst som man känner.

Även fast det finns massor av lugnare hästar här som aldrig skulle göra något dumt (typ alla hästar här), så känner jag mig ändå lugnare på honom - för jag känner honom. Vi är ett team han och jag. :)


Hoppas att han inte hatar mig nu efter allt fint jag skrivit.


Du fyller i alla fall en liten del av ett stort tomrum, Frodo <3


Puss,

WilmaVictoria-