JUMP Tiny!

Jag tog ut Tiny idag, och han freakade lite precis när jag hoppade upp för det var så himla mycket folk på gården tyckte han. Och så lät mockargubben himla konstigt, precis som en frustande häst låter han. Trodde att hela dagen skulle bli tokig, menTiny lugnade ner sig efter en lång skritt ner för vägen, och då började vi trava. Galopperade längs floden och han var amazing!
Hoppade stock - perfekt!
Hoppade liten "telefonstolpe" - jättebra!
Hoppade de två vid sjön - lite tittig, men hoppade bra. Han hade aldrig sett dem förr ju!

Jag gick upp på fältet med honom och hoppade rallybilen i trav, och det gjorde han bra. Tog hindret efter som är en liten röd grind, och den hoppade han också bra. Jag blev lite stolt över hur dukigt han var!!
Allt gick så himla bra, och det finns många småhinder där uppe så vi galopperade kontrollerat och jag styrde vidare mot en träfärgad grind där han försökte flyta ut åt vänster, så jag korrigerade och vi hoppade av - men glömde lyfta benen tror jag. Jag hörde en smäll, och plötsligt låg jag på backen och allt snurrade. Jag kollade snabbt upp för att de vart Tiny sprang, allt gick så fort, och precis efter kände jag hela hästen kommer ner över mig. Det är sjukt vad man hinner tänka på en sekund! Han landade med bogbladet först på mig, och när han rullade av mig och jag kravlade undan sparkade han mig på handen, knät och insidan av låret när han var på väg upp.

(hehehe, jag har inte ringt mamma och berättat än... jag skulle vilja se hennes ansiktsuttryck just nu)

Jag fångade hästen och ringde Lisa och bad henne gå och möta mig så jag kunde sätta mig ner, för allt snurrade. Tiny var chockad och tittig, och jag var yr och inte fit for fight så jag ledde hem honom. Ingen idé att ta igenom något när jag inte är säker på om jag klarar det tänkte jag. Lisa kom och mötte mig med bilen och höll Tiny en stund så jag kunde sitta en minut innan jag ledde hem honom, och sen kastade vi ut honom i hagen och gick in och drack cola. Cola löser allt!

Jag har ont där han sparkade till mig, men huvet slutade snurra efter en halvtimme eller något. Det snurrar fortfarande om jag skakar på huvet och sen håller det stilla. Känns som om huvet fortsäter skaka lixom. Min nedre del av ryggen (svanskotan?) gör nog ondast, och den dödade mig när jag lassade ensilage och sprang med skottkärrorna på eftermiddagen.

Ohwell, det blir bra! Värre saker har hänt världen. Jag får väll hålla mig till soffan Jameson eller något till jag blir helt bra. Lisa var rasande idag och tyckte att John eller David borde rida honom...


Jag är 170+skor här, och står i nedförsbacke.. Liten är han inte!!


Puss,

WilmaVictoria-

Kommentarer
Postat av: Jane

Vad tror du man har för ansiktsuttryck när allt blod lämnar kroppen för pulsen slutar slå?



Herregud, jag vill ha hem dig levande - inte som hästmos.



Klantiga stora Tiny.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0