Irish Getaway

TipToe var dagen sista häst att rida, och jag satte min slav att fylla kärrorna till kvällsfodringen eftersom att alla hästar var ridna och han var så olydig på crosscountryn.



Jag struntade i att longera henne först, men hon var duktig ändå. Jag galopperade ganska mycket och gjorde många galoppfattningar bara för att hon skulle fatta rätt, vilket hon gjorde varje gång! Man känner ändå att hon fortfarande är starkare i vänstergaloppen men det ska vi fixa.

Jag hoppade lite och hon skötte sig utmärkt förutom att vi tjaffsade lite om vilket håll vi skulle i korsningar när hon ville hem och jag ville fortsätta bortåt. Vi red bort till en av hoppsträckorna som vi har hoppat många gånger förr, och vi kom perfekt och hon hoppade felfritt ändå till det fjärde eller femte hindret. Det är ett sluttande hinder med grenar som sticker upp och vi har hoppade det tusen gånger förut, men idag girade hon ut på sidan snabb som en iller! Jag tvärnitade henne, vände tillbaka och tog ny sats men hindret innan som hjälp för att vi skulle komma rätt. Precis i avsprånget försökte hon ändå honna åt sidan, men hann inte eftersom att det var för långt till kanten.

Resultatet? Hon hoppade rakt in i kanten på hindret och glömde fälla upp benen, så vi slog en volt och jag hamnade i elstängslet med henne på mitt ena ben. Hon var snabb upp och väntade tills jag kom upp och fångade henne igen. Mitt knä blev ganska mosat av henne, och jag kände knappt elen pga chocken, men jag är glad att jag inte låg med knät på en av alla stora stenar som finns där när hon landade på det. Min rygg däremot fick in en fullträff på en stor sten och jag kommer nog få ett himla fint blåmärke där precis som på knät. Är helt stel i ryggen, men tror inte att det är någon större fara. Jag lever ju!


En del av linjen. Hindret bakom mig var det vi hoppade, så det syns inte.


Jag hoppade upp igen och vi tog en sväng i skritt till floden och tvättade henne. Jag ville gärna få henne att hoppa hindret, men min rygg var inte fit for fight så jag struntade i det. Varje steg hon tog dödade min rygg ändå, ni vet säkert hur det känns.

Jag ringde mamma när jag kom hem eftersom att jag hade lite tid över, hon skulle bara ha ringt upp mig så fort hon läst detta ändå. Jag känner min lilla mamma. (Och dom gråa strumporna är MINA, och har alltid varit!)


Åh, jag som äntligen slutade tidigt (fastän jag gjorde kvällsfodringen själv!) och hade tänkt att gå ut och gå. Den planen sprack ju hejdlöst nu. :(

Det här är nackdelen med enbart fasta hinder.



Puss,

WilmaVictoria-