Irish Getaway

Oliver har varit lite stressad hela dagen och blivit sådär jobbig som jag inte tycker om, men på kvällen kom han och undrade om jag var okej efter allt skrikande idag. Jag sa att jag var helt okej, och att jag vet att han inte bara skriker på mig utan anledning. Vi pratade en stund medans vi väntade på att vattenkokaren skulle bli klar, och han sa att han bara vill att jag ska bli mer "bossig" av mig och bestämma mer över folk. That's it!

Det känns så konstigt, för jag har aldrig varit den typen som bossar runt, skriker och bestämmer över andra. Inte vad jag har märkt i alla fall.


Han sa att han struntar i om jag tar fel beslut, huvudsaken jag tar ett beslut och får det att bli som jag säger, och får gästerna att göra som jag vill. Jag ska skrika, bli arg, visa, och säga att jag vet vad jag håller på med. Sen om jag inte har en blekaste om vad jag gör, det skiter han fullständigt i, bara jag bestämmer något.


"I don't want people to walk all over you, you have to stand up more. It's not easy for you, but I just know you can do it, ok? I don't do this to be mean to you, I want you to learn and I know you can." Han tränar sin papparoll på mig tills Zara blir gammal nog att fatta tror jag...

Men varför tror alla att jag klarar allt hela tiden? Jag är ingen superhjälte!

Den här diskussionen var vad som fick mig att stanna hemma istället för att åka med Lisa. Jag skulle kunna tagit den vägen ut, åkt iväg med henne hela kvällen och träffat Oliver när han är glad och allt är glömt imorgon bitti, men jag ville inte för jag visste att den skulle komma när lugnet lagt sig. Jag ville ha dom riktiga anledningarna till varför han var som han var idag, och dom kommer alltid i efterhand.


Jag är i alla fall besluten att göra det här nu. Jag skiter i om gästerna tycker att jag är en dryg skitunge som skulle kunna vara deras barn, och bara sitter uppflugen på en häst och säger åt dom vad dom ska göra som om jag var världens proffs. So what? Jag lär aldrig se dem igen ändå.



~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag har förstått att detta inte handlar om en läxa inom
hästvärlden, Irland eller Flowerhill.
Det är en läxa om livet som jag förr eller senare
måste lära mig för att ta mig någonstans,
så varför inte göra det här?
Kan jag bossa över svinrika hästsnobbar som tycker
att dom är kapabla för OS i fälttävlan
så kan jag bossa med vem som helst!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Puss,

WilmaVictoria-


Ps.
David och Michelle kommer hit ikväll också, tjohoo. Mitt liv (som kändes som värre än ett gatubarns när Oliver skrek tidigare) är faktiskt awesome. Och Bernie gillar mig, hör&häpna! Ds.