I'm a superwoman, Yes I am!
Vaknade idag och kände att något var fel. Jag visste inte vad, men något var det.
Gick igenom allt jag kunde komma på att jag hade kunnat glömma igår, men utan resultat.
- alla hästar togs in.
- alla täcken på/bytta.
- alla fick mat.
- alla stall släckta.
- sadelkammarn låst.
Jag klev upp, klädde på mig och gick ner för trappen. Innan jag kom runt böjen i trappen hörde jag ett par nycklar falla till golvet och det var då jag kom på det! Nycklarna!!
Såhär var det, från början;
Igår satt jag som sagt och smorde saker på eftermiddagen, och Davey tog samtidigt hand om sina saker i andra sadlekammaren. När han var klar kom han in till mig, småpratade lite och sen försvann han hem. Jag fixade klart det träns jag höll på med när Oliver sa till mig, sen gick jag ut och låste. Såg att Davey redan hade låst andra sadelkammaren så jag gick in. Nycklarna till båda rummen sitter på en nyckelknippa (haghandtag...litet och smidigt), och den lägger jag alltid på en gallerhylla på insidan av dörren till privatsadelkammaren när jag är ute och tar med den upp till kontoret på kvällen som man ska.
Davey hade lagt ifrån sig nyckelknippan i "min" sadelkammare (efter att ha låst "sin") när han kom in för att prata lite, och sa inget om det. När jag sedan låste blev de då inlåsta!!
Och nej, det finns inget som heter "reservnyckel" här på Irland...
Jag gick ut imorse och kollade runt utanför i hopp om att hitta nyckeln, och tittade tillslut in genom fönstret. Där låg den! Jag hade berättat för Oliver också, så medans jag gick ner för att leta så ringde han Davey och fick veta att dom var inlåsta.
Jag försökte psyka nyckeln med min blick genom fönstret så att den skulle komma ut, men det var en himla olydig nyckel detdär. Istället knuffade jag lite på fönstret och insåg att det var ett "lyfta upp-fönster". Ni vet, sånna som alltid är i amerikanska skräckfilmer när dom aldrig hinner igenom helt när dom ska fly från något, utan alltid blir av med en kroppdel som dom inte hinner få igenom innan fösntret slår igen (ofta ett huvud)..?. Ett sånt är det.
Jag knuffade och buffade och ruckade på fönstret för att få det att slita sitta fast så hårt, och efter några minuters intensivt jobb kunde jag få in mina fingrar under kanten. Wohoo!
Jag fortsatte ett tag till och tillslut kunde jag stödja upp det med axeln och skynda mig att dra ut nyckeln.
Oliver kom gående för att berätta för mig att det var låst i samma stund som jag gick över gården med en sadel och ett träns till Peter Pan. (Det var bara honom att sadla för mig, och Zorro åkte utan saker på sig.) Oliver såg ganska förvånad ut, men huvudsaken är att allt löste sig. "Hur fick du ut detdär!??"
Puss,
WilmaVictoria, aka Super Woman-
Kommentarer
Postat av: Jane
Huuuu! Skrämmande beskrivning av fönstret =O
Men meddelandet gick fram..
Du ÄR ju superwoman!!
Oliver med gapande mun och "hur-gick-det-där-till-blick" är väl lika ovanligt som naaaajsss??
Fniss!
Postat av: tant Anna
haha, det är ju så inbrottssäkert! bra jobbat!!!
Trackback
