I've always thought hope is the last thing we loose.

Det var ingen annan än jag som trodde på Moyroe igår kändes det som, alla ger upp så fort! Mirakel kan väll hända, eller?

Alex trodde att det var för sent och att han hade gått med snurr på tarmen för länge, så att en del av tarmen skulle vara död och inte funka även om knuten går upp. Veterinären som alltid är så glad och positiv sa nästan ingenting vilket jag tolkade väldigt illa, och det enda Oliver sa var "I can't see him living tomorrow".

Jag har alltid sett en liten kämpe i Moyroe. Han är ingen av dom som står i hörnet och gömmer sig, har tar plats och har sina egna åsikter. Ingen "ta mig här och ställ mig där", och alltid så positiv och stark! 

Oliver kom hem igår runt 10, och jag stängde ner datan och satt tyst och lyssnade. Jag hörde motorn stanna. Jag hörde dörren öppnad och stängas. Jag höll andan och väntade på ljudet från rampen som faller i backen, och när jag hörde Olivers steg närma sig kontoret tror jag nästan att hjärtat skippade ett slag.


"Can you believe it now?" sa Oliver. Jag försökte läsa av hans ansikte. Var det bra eller dåligt? "What?" frågade jag, inte riktigt säker på om jag ville veta svaret just då. "He's gonna be fine! I never thought he had a chance."


Han hade lämnat honom där borta för observation över natten, och spara honom en hemresa. Veterinären trodde att bussåkandet var bra för honom och kanske skakade saker rätt i magen, och såklart att vi hade honom gående hela tiden från att vi upptäckte det. Veterinären hade inte ens behövt göra något när dom väl kom fram! Precis som jag sa när Tori frågade om vi ville åka till en klinik med honom; "Rather a wasted journey than a dead horse in the morning".


Alla andra hästar mår bra nu i alla fall, och jag ger dom 1/3 av sin vanliga mängd ensilage. Ska ta ut dom hästarna som inte används så mycket och sätta dom i hagen så dom kan äta lite vanligt gräs istället och röra lite på sig. Tror att det kan vara bra för dom!


Slutet gott, allting gott!


Puss,

WilmaVictoria-

Kommentarer
Postat av: Jane

Jäkla unge vad du skräms!!



Med det där upplägget kändes det INTE som det fanns ett happy ending.

Jag hade hjärtklappning och höll på att börja grina innan du klämde ur dig hur det gått.



Slutet gott - allting gott!

Pussa Mojje på mulen från mig och säg att han slutar upp med sånt där trams!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0