I keep getting hurt, cuz that's what I do best!

Oliver försökte få John att skjutsa de 4 hästarna som åkte till hunten idag, men det slutade med att han fick åka själv ändå. Jag red ut själv med Ballinasloetjejerna, och som tur var kunde två inte komma så det blev bara 4 + Michelle. Kontrollerbart med andra ord.

Vi hoppade ca. 25 hinder, och tog många härliga galopper på vägar och ängar, vilket uppskattades. Dom sa att när dom red ut med den som jobbade här förut var det skritt - hoppa - skritt - hoppa, och hela turen gick ut på att hoppa bara. Dom är ju inte där för att bara hoppa, dom är där för att ha kul och bli bättre ryttare och det är väll lika viktigt att bara rida "normalt" som att hoppa? Det tyckte jag, så jag gjorde så! Plus att marken var frusen så vi kunde inte hoppa så mycket, men 25 är okej tycker jag. :)

Lee blev rädd för en fågel som kom upp mot oss ur en träoxer och slängde sig åt sidan så jag vrickade till handen mot hans nacke på något sätt. Jag vet inte vad jag gjorde, men ont gör det! Det drar hela vägen från de tre mittersta fingrarna och genom hela underarmen och det gör ondast när jag ska greppa tag i något smalt (en tygel tex..). Höger hand var det såklart, så jag knöt knut på tyglarna så det blev som ett handtag och använde vänsterhanden lite mer resten av ridturen. Tjejerna och hästarna kom hem glada och hela och det är huvudsaken!

Wilsom var dynglortig när han kom hem från hunten idag. Dom hade ramlad ner i ett vatten/geggafyllt dike eller något, så vi fick heltvätta stackarn. Kunde det inte varit en svart häst som gjorde det istället för en vit?! Jag lovar att det var med flit, för den där hästen har något emot mig.

Puss,

WilmaVictoria-


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0