Irish Getaway

Munsboro Babe <3



Jag saknar...

... att se dig stå och vänta på mig vid hagen.
... att höra dig svara när när jag ropar på dig.
... dina jättelurviga öron.
... att rida utan någon plan, och låta dig gå vart du ville.
... att se din siluett mot gatljusen från mitt fönster innan jag somnade.
... att pussa din stora mjuka mule.
... sättet du kollade rakt på mig länge och blinkade jättesakta.
... att sitta i hagen och höra dig tugga timmar i sträck.
... att ligga bredvid dig i det blöta gräset och kolla på stjärnorna.
... dina fyra vita strumpor som såg ut som boots.
... din nyfikenhet.
... att låta dig lukta dig fram till vilken hand jag hade godis i, och "knacka" på den med läppen.
... att ligga på din rygg och nynna för dig, och kolla på molnen som formade sig.
... din lukt.
... att gå på varsin sida av tråden till skolbussen.
... att mocka din hemska box.
... sättet du alltid fick allt att kännas okej utan att säga ett ord.
... hur du stampade med framhoven när du var otålig.
... att hoppa över skuggor med dig.
... att bada med dig och sen släppa dig fri på ängen på vägen hem.
... att rida på förbjudna ställen med dig och sen galoppera hem när markägarna kom springande.
... att alltid rida barbacka och vara jättesäker.
... sättet du försiktigt tog maten ur min hand och fick varenda smula utan att någonsin bita mig.
... din småsnea bläs.
... att kunna gå ifrån dig och veta att du är kvar imorgon.
... att se dig stråla när du var tävlingsfixad.
... känslan av hela ditt förtroende i mina händer.
... att känna dig leta något ätbart i mina jackfickor.
... din envishet.
... att försöka distrahera dig med rösten när jag hämtade saker i sadelkammaren för att du inte skulle gå till "kiosken" och välta alla hinkarna.
... att tänka på dig utan att få ont inombords.
... att värma händerna mot din varma hals.
... att visa upp dig och vara så stolt som bara du kunde göra mig.
... hur du följde efter mig varje steg jag tog när jag släppte dig lös.
... att övervinna alla problem med dig, och sättet dom verkade så små.
... någon som förstår.
... att kolla på dig och alltid säga "Du är den bästa man kan få.." innan jag lämnade dig, och se dig kolla tillbaka.
... rädslan att förlora dig.
... dina andetag.


Jag saknar allt med dig.


Den värsta delen var inte att se dig falla.
Inte heller att se dina ögon slockna,
eller att känna din kropp kallna i mina armar.
Den värsta delen var när jag förstod att du aldrig kommer tillbaka.



Jag älskar dig. Föralltid, och mer än jag själv någonsin kommer kunna förstå.