Irish Getaway

Nu ska jag berätta om en granne till Oliver.
Han har en vit bil. Är hobbyhovslagare. Är här hela tiden. En no-lifer helt enkelt!

Jag vill varna känsliga läsare, för det här kommer inte bli en positiv text någonstans.

Here we go!!

Han har för det första fult jesushår, fast mörkbrunt, som han trycker ner en gammal bondekeps på. Jaglovar att den lyktar äckligt och är jättegammal. Det växer säkert saker där under oms ingen visste fanns, och så luktar han säkert illa.
Så fort han pratar med en så flyger hans små jesuslockar och träffar en typ i ögat eftersom att han måste stoppa upp sitt huvud i folks mun för att han ska vara säker på att folk lyssnar på honom. Han har också ett stort behov av att ALLTID kolla folk i ögonen trots att han skelar värre än någon annan på denna jord. Plus att han alltid envisas med att ha huvet på sne, vilket gör att han ser helt totalskev ut.

Det var han som hämtade oss och tog oss hem till honom där två av Olivers hästar stod. Nivet, dom vi ledde hem igår?

I alla fall, det första han sa till mig var att han frågade om jag kände till massa hingstar som han hade hästar efter. Jag kan inget om avel, stammar och sånt och förklarade det för honom. Ungefär 25 gånger på alla språk jag kan. Tror ni att han brydde sig?

Mina ord gick inte fram till hjärnan som förhoppningsvos finns bakom jesuslockarna så han fortsatte ändå i bilen, trots att Rebecca satt emellan oss. Han hängde över henne (stackars) för att se att jag verkligen lyssnade, och visade papprena på någon av hans hästar.Bilen vinglade över hela vägen för att han hade fullt upp att peka ut hästar på pappret och jag bara hoppades att han inte skulle kvadda någon av Olivers hagar med sin horribla bilkörning. För ni kan ju lista ut vilka som skulle få laga det..?

När vi väl var framme försökte han sälja alla sina hästar till oss. Dom flesta var skygga och fula, emn enlig honom så var dom bäst i värden och hoppade som vilken grand prixhäst som helst. Jag avbröt hela tiden och var jättejobbig för jag ville bara ta Olivers hästar och gå, men han brydde sig inte. Jäkla dryga jesusmänniska.

Det värsta av allt är att han knappt öppnar munnen när han pratar. Han öppnar bara munnen tillräckligt för att det ska kunna komma ut en dusch av spott varje gång han säger något, men det är allt. Att uttala ord är totalt onödvändigt, och vi borde tydligen förstå hans grova dialekt.
Oliver förstår knappt vad han säger och han är uppvuxen här!!! Herregud. Det luktar inavel om dethär...

Han är en sån jag hatar mer än folk som använder löpskor som vardagsskor.

Jag tror iaf att jag hatar denhär människan. Eller jag är kanske mer rädd, jag vet inte... Varje gång han kommer hit så springer jag och sätter mig i en box eller bakom en halmbal för att han inte ska se mig och komma ner i stallet. Det har jag lärt mig att göra nu, för en gång kom han och pratade med mig när jag mockade. Alla boxarna. Vet ni hur lång tid det tar?? Han gick verkligen aldrig, och han sa inget vettigt över huvud taget som jag kunde förstå.

När jag förklarade att jag inte hade tid att småprata kom han på det brillianta idén - han kunde ju häjälpa mig! Så han satte igång med att halma boxarna efter mig. Tyvärr så hamnade 75% av all halm i gången, så det fick ju såklart jag sopa upp sen. Det är säkert han som har stulit att sopar av Oliver, jag lovar... Han har dom under bondekepsen.

Så, nu har jag lättat mitt hjärta. Nu kan ni får se den vackra bilden jag målade av honom i paint. Den är lite snyggare än motivet egentligen är, men jag målar inte hur fula saker som helst.



Puss,

WilmaVictoria-